Xbox One – mer tv än tv-spel? 1/2
Jag har skrivit om och recenserat tv-spel från och till sedan hösten 1995, då Sonys första PlayStation släpptes i Sverige (minns att Cafés ledargarnityr Jens och Markus fullständigt dominerade i Ridge Racer). Utvecklingen har givetvis varit enorm, och under året kommer de två tekniska giganterna Sony och Microsoft att ha släppt nya stationära konsoler. Nintendos Wii U kom ju redan i november ifjol men har varit något av en försäljningsflopp.
Under alla år på olika pressjippon och mässor och presentationer har jag nog aldrig sett mindre av själva spelen än från presentationen av Xbox One i tisdags. Den gjorde slut på namnrykten som 720 och Fusion och de otaliga (och rätt dumma) designspekulationerna som alltid förekommer inför ett stort släpp. One är svart, stor, stram… och snygg! Om man gillar fyrkantiga hifi-komponenter från 80-talet, vilket man gör.
Men Microsofts vision blev tydlig. De kallar One för ett ultimat allt-i-ett-system för hemunderhållning – med ett tredelat fokus på spel, tv och annan underhållning. Som ni såg i mitt första småtramsiga inlägg stoppar de verkligen tv:n i tv-spelet med One. Inget Halo-spel som mina föregångare på bloggen förutspått, men däremot en Steven Spielberg-producerad tv-serie.
För det första kopplar du in din tv-signal (kabel, satellit etc) genom Xboxen, och får röst- och rörelsestyrd super-tv och programguide. Ordentligt tilltagna prestanda möjliggör multitasking: spela och titta på film samtidigt; gruppchatta i hd med Skype medan du tittar på tv och så vidare.
Det fulaste ordet på hela Internet, ”trending”, är nu ett menyval. Följ strömmen och gör som alla andra – din Xbox One ska givetvis också lära sig vad du gillar.
Nya Kinect tar in data från 60 % större yta, och upp till sex personer, samt kan också fånga upp ansiktsuttryck, puls och annat biometriskt.
Där kan det vara värt att poängtera att möjligheterna finns för spelutvecklare att använda sådana funktioner. Xbox One är vad vi kan bedöma inte en spionmanick för Illuminati/CIA/fluortanten. Jag blir visserligen generad bara av att fäkta med armarna och prata högt med en datamanick, även om jag är hemma själv. Det blir ofta pinigt när jag råkar vissla Professor Longhair-låtar på tunnelbanan redan som det är i nuläget, och att få ytterligare en IT-Mållgan efter Siri ger visst stresspåslag inför sociala situationer där ute IRL.
Café kommer givetvis att testa detta på riktigt – filmerna och intervjuerna som nu finns ger alltför dåligt underlag till hur upplevelsen verkligen kommer vara. Men denna fördjupande 10-minutersfilm ger en bra första inblick:
Mest kontroversiellt i förhandssnacket var att One skulle kräva ständig uppkoppling, vilket ledde till att ett högt höns på Microsofts spelstudio fick gå efter att ha twittrat ”deal with it”.
"Nej, din Xbox One behöver inte alltid vara ansluten men den kräver en Internetuppkoppling", heter det nu officiellt/kryptiskt.
Microsofts vice-vd Phil Harrison säger till Kotaku att han tror att man måste vara uppkopplad minst en gång per dygn för att kunna använda sin Xbox för spel. I en annan färsk intervju med Phil Spencer på Microsoft Game Studios avhandlas denna och flera andra kontroverser.
Spencer säger att om man förlorar sin uppkoppling kommer Xboxen låta dig se klart din film eller spela klart ditt (singel)spel. Men resten blir man egentligen inte så mycket klokare av. Det handlar förutom bristande bakåtkompatibilitet och Kinect-tvång framför allt om spärr för att köra begagnade eller lånade spel. Varje spel måste nämligen installeras på konsolens hårddisk snarare än att köras från Blu-ray-skivan. Ett exakt svar på detta skjuter Spencer på framtiden.
Och är inte 500 gigabytes hårddisk snålt tilltaget för en ny generation Xbox som ska väntas hålla i uppåt tio år?
Häng kvar så kommer det lite mer om... spelen, till vad som trots allt ska vara en spelkonsol.
