Facebooks sök? Nja.
Så lyftes slöjan och Facebook blottade sökmotorn Graph Search. (För alla älskar ju grafer. Det enda som får saven att rinna till mer är tabeller.) En sökmotor som med Mark Zuckerbergs ord ska ge svar på frågor, inte länka till en sida med svaret.
Det fungerar ungefär så här:
Man skriver vad man letar efter, på nästan vanlig engelska. “Universities my friends like.” Resultat: En lista med universitet, vars sidors like-knappar mina Facebookvänner har klickat på. “Bands people from Pakistan like.” Resultat: Det hetaste i musikväg för den som bor i Islamabad eller Karachi.
Vill man bli mer avancerad kan man kombinera fler variabler. Band som uppskattas av de som också gillar Mitt Romney. (Nickelback, men också Pink Floyd. Plats för valfri tolkning.) Personer som heter Maria, är kompis med min kompis och bor i Göteborg. (Användbart för uppsökande verksamhet av obehaglig typ, samt rekrytering.)
Inte mindre än två av exemplen som visades vid demonstrationen syftade till att hitta någon att se på tv med. "My friends who live in Palo Alto who like Game of Thrones" – men här börjar det svaja. Listan består ju inte av personer som gillar Game of Thrones, utan av personer som har klickat på like-knappen.
Detsamma gäller sökningen efter restauranger som alla ens indiska vänner tycker om, som också visades upp. Hur mycket Mark Zuckerberg än skulle önska det så är inte den spontana reaktionen efter en bra sizlar att leta upp restaurangen på Facebook.
Problemet är att folk av fri vilja måste deklarera sitt intresse för en tv-serie, en stad, ett språk, en vetenskap eller ett tobaksmärke för att det ska fungera. De måste själva uppge att de pratar franska för att att Graph Search ska låta en hitta alla potentiella tolkar bland ens vänner.
Ganska få jag känner är så hysteriskt kära i Facebook. Man ger en like när man vill ha uppdateringar i sitt flöde, eller kanske ännu oftare för att få en fånig rabatt. Misosoppa till sushin 12 kr. Gratis om du gillar oss.
Facebook bygger ju på dess lite ruskiga förmåga att snoka reda på saker om oss utan att vi märker det. Kartlägga vem som känner vem, hur vi rör oss och vad vi verkar intresserade av. Inte att ställa raka frågor och lägga fram formulär att fylla i. Det finns mer effektiva sätt att hitta någon att se på tv med.
/Linus