Annons

Digitalt
Mats Rydström skriver om allt nördigt och nytt i teknikvärlden för Café.

 

Uber – Kejsarens nya taxi

Jag lät Uber köra mig hem från jobbet. Recensionsdags!

Uber är en chaufförtjänst. Man skulle kunna kalla det taxi, förutom att bilarna ska vara lite finare, beställningen lite smidigare och resan lite dyrare. Kanske beror det på rötterna i San Francisco, kanske på allt riskkapital företaget har håvat in – klart är att Uber har skapat en aura av exklusivitet kring sig. Sedan en tid tillbaka finns tjänsten dessutom i Stockholm.

Så hur funkar det? Man laddar hem appen, som finns till IOS och Android, registrerar ett konto och fyller i kreditkortsuppgifter. Faktum är att man fotograferar sitt kreditkort. Det känns vansinnigt fel (om man har skrivit en bok om hackare), men är egentligen inte annorlunda än att skriva in numret manuellt. Vilket var vad jag fick göra, för varje gång jag försökte fotografera kortet så kraschade appen. (Ubers svenska kontakt låter hälsa att de arbetar på att fixa den buggen.)

I appen syns var bilarna finns och ger en uppskattad tid för hur lång tid det tar att få en. På Södermalm verkar mellan en och tre minuter vara det normala dagtid. Svårt att klaga. När arbetsdagen var slut slog jag ihop datorn, öppnade appen och tryckte ”Beställ black car”. En grå Volvo S80 dök upp som utlovat.

Uber formligen pepprar en med kommunikation. Ett sms bekräftar beställningen, kartan i appen visar exakt var den beställda bilen befinner sig, och just som den svänger in framför en kommer ännu ett sms som berättar att bilen är på plats. Kanske överdrivet, men bilarna saknar helt skyltning och det kan vara bra att veta när den har anlänt.

I bilen begriper man hur finurligt upplägget är. Allt som skiljer en vanlig personbil från en av Ubers är en Iphone med förarens egen Uber-app installerad. Den sköter gps-signaler, mätning av tid och sträcka samt skickar sms till passageraren.

När jag kliver ur behöver jag inte fixa med betalning. Via mitt Uber-konto kan pengarna dras direkt från kortet. Det spar möjligtvis en minut eller två. Samtidigt betalade jag 182 kronor för att åka drygt fyra kilometer på lite mer än nio minuter. En taxi hade varit billigare, även om skillnaden inte är enorm. (Full disclosure: Uber gav Digitalt-bloggen ett testkonto med 500 kronor.)

Finns det någon poäng med detta? Praktiskt sett – nej, verkligen inte.

Uber gör ingenting som inte en vanlig taxi gör. Visst, man slipper skriva på ett kvitto. Det mejlas direkt efter resan, vilket är praktiskt om det ska bokföras. Men det är uppenbart att Uber spelar på folks behov av att vara lite märkvärdiga, snarare än behovet att förflytta sig från A till B. Kundkretsen är de som tycker att taxi är pinsamt folkligt. De som vill anlända med stil. De som vill leka att de har privatchaufför. När jag tidigare under dagen startade appen av misstag lyckades den tydligen inte hitta någon bil i närheten. Likt en underdånig butler skickade Uber då ett automatiskt mejl med en ursäkt och lade till 70 kronor på mitt konto. (Får andra samma sak, eller är det fjäsk för journalister?)

Jag förstår att de kan hitta sin nisch, men själv faller jag inte för det. Uber har också uppenbara nackdelar. Det går bara att beställa en bil åt gången. De kan inte förbokas. Här och där blir de utpekade för att driva en illegal taxiverksamhet.

Å andra sidan hade föraren en välknuten slips.

tl;dr: Prima, men ändå bara taxi.

/Linus

Dela
Tweeta
 


DU KANSKE OCKSÅ GILLAR

Laddar